Dax å summera Kyotos upplevelser

IMG_9512.JPG

Jaha, dax å summera Kyotos upplevelser. 
Fast egentligen bodde vi ju inte i Kyoto, det som vi gjorde I Kyoto var tågbyte och middag andra kvällen. Men i varje fall, vi (jag) steg halvt snyftande av Shinkansen för att byta till ett seeeegt lokaltåg som skulle ta oss till Nagahama, tågnörd som man är… Väl framme så gick vi genom en park där cikador höll på att göra oss döva, Sehr mysigt. När vi hade fått tillbaka hörseln så ankom vi till ”Nagahama Royal Hotell”, väldigt fint, nästan guldkranar på rummen, nästan… Det märktes dessutom väldigt tydligt att japaner litar på varandra, efter som alla våra rum var öppna och nycklarna var inuti rummen. Efteråt så hade vi samling och beslöt oss för att äta på en italiensk restaurang och spränga budgeten, men spara in det på middagen. Beställningen var lite speciell när vi upptäckte att det fanns bara fyra ord i menyn som vi fattade, Mamas, Papas, Pizza, Pasta. Google blev den underbara räddningen. Själv tog man gammal hederlig lasagne, som man var nästan helt ensam om, fast de som drog det geniala draget att beställa pizza fick njuta av en centimeter tjockt smält ostlager istället för Pizzan, däremot så sades kanterna vara väldigt mjuka och goda. 
Sedan var det en helt ledig kväll som väntade, bara väskorna skulle bäras upp från våning 2, men annars inget. Vi tog även en snabb samling och fick lite info, varpå vi åt upp de delikata bröden med ost och sylt på. Lita fyrverkerier syntes också vid horisonten under middagen. 
Nästa dag var det ”Rise and shine!” Eller bara Rise för de flesta, upp tidigt och iväg till tågstationen, angående frukosten så fanns det lite fisk, flingor, korv och friterade köttbullar(?). Sedan var det in på tåget som man fick stå på i goa 1,5 timmar :( När vi ankom till den halvt lantliga stationen maibara så fick vi beskedet att tåget gick från en annan plattform om en minut, så det var bara att springa upp för trapporna över rälsen och ner igen. Sedan fick vi det härliga beskedet att tåget inte alls gick från det spåret, utan att det tåget skulle gå om 30 sekunder från samma spår som vi ankom på. Så det var bara att springa på. Jag kom senare fram till att tåget bytte i maibara från en Local (Ett tåg som stannar på alla stationer) till ett Semi-Rapid (Ett tåg som hoppar över ungefär tre stationer mellan stoppen). Eftersom det bytte typ så såg det förmodligen ut som två olika tåg. Fast hur de fick de till ett annat spår, det kan ni fråga i kommentarerna, ledarna svarar såååå gärna :)
Väl framme i Nijo eller vad det nu hette, så fick varje patrull en tiotusenlapp och fick 20 minuter på sig att införskaffa lunch till hela patrullen. Lyckligtvis så är inte matallergi ett så stort problem i vår patrull, så vi letade upp ett Subway och beställde kvickt. Sedan följde halv språngmarch till aulan som vi skulle samlas i. I aulan tog ungefär svenska scouter upp 80% av alla scouter där, låter konstigt, men ni fattar vad jag menar. De (Japanerna som höll i det) kallade patrulledaren för ”Your ”father” for the day” Så när man inte visste vad man skulle göra så var det bara att fråga ”Vad ska vi göra nu pappa?” Jättekul. De två italienare och den enda japanen i patrullen verkade inte direkt njuta av tillställningen, vilket var förståeligt, när åttio procent är svenskar så är det konstigt att prata engelska med varandra om men verkligen inte behöver det. Sedan till er italienare som läser detta, ERA HALSDUKAR ÄR SKITSNYGGA! (To all Italians reading this, your scarfs are the coolest ones that exist!) Ljusblå med italiens flagga som bård, ni förstår inte hur snygga de är!
IAF.
Lekarna inkluderade en slags sten, sax, påse, sant eller falskt, hopprep, knuten och diverse annat. En av uppgifterna svenskarna hade fått var att dela med sig av sin kultur, den lilla kommittén som blev utvald bestämde givetvis att vi skulle fira midsommar :) Små grodorna, små grodorna, var lustiga att se… Sedan följde huvud, axlar, knä och tå, varpå två eller tre omgångar raketen. Avslutningen bestod av lite tal och allsång av den onödigt långa lägerlåten. 
Middag den dagen löstes genom att halva avdelningen åt sushi på rullband, och andra åt på något indiskt hak. När det var för sent fick jag veta att det fanns nån slags tågbutik i samma köpcenter, så då blev man ju lite suuur… På hemfärden hände inget anmärkningsvärt. 
Frukosten idag var inte alls supertidig, vissa åt inte ens frukost på hotellet, utan fick nöjet att gå upp runt klockan sex och köpa frukost på 7eleven eller liknande. Vi som åkte senare åkte bort till en bambuskog i Kyoto och där utnyttjade jag och August tiden rejält när vi kom fem minuter sent. Men värt, det var det. Bra minne som man har så minns jag inte vad det heter, men vi åkte en sån där liten taxi/vagn dragen av en person, någonting på ”r”… Det bästa med den färden var att vinka åt alla andra svenska scouter och småretas med våra kompisar :)
Efteråt så åkte vi bort till andra sidan av Kyoto och spenderade eftermiddagen med att köpa kimonos åt vissa och köpa äcklig korv med apelsinjuice, som jag just insåg att jag har kvar i ryggsäcken, klockan 23:38 på kvällen. Varför sover jag inte? Blogga är viktigare! Dagen avslutades med en traditionell japansk teceremoni, med grönt te, beskt, men gott och nyttigt. På hemfärden hände inte något särskilt denna dagen heller, så nu är det väl äntligen dags att sova, *gääääääääääääääääääääsp*. Heidå då :)
//Patrik
   
    
    
    
 

Det här inlägget postades i Norrsken av dianahallberg. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>