Det ljuva ledarlivet

IMG_5440

”Åh, ska du åka till Japan i sommar?! Fyy vad coolt!” utbrister en kompis. ”Ja, det kommer bli ett otroligt äventyr!” svarar jag ivrigt.

Hemma i Sverige tycks allt inför resan så enkelt och kul, lite nervöst såklart men på ett odelat positivt sätt. Nu har vi varit i Japan och jag tillsammans med mina ledarkollegor tänkte ge er en inblick i hur vår resa sett ut.

Vårt äventyr startade redan i januari förra året då vi skickade in vår anmälan för intresse av att åka till Japan som avdelningsledare. Riktig fart tog det ett drygt halvår senare då det kom ett efterlängtat besked per mail från den svenska kontingentsledningen som lät meddela att vi, efter telefonintervjuer och referenskontroll, blivit antagna som avdelningsledare. Därefter fortsatte vår vardag fram till oktober då samtliga avdelningsledare samlades till förträff i Stockholm. 

”En ständig övning i anpassning till nya situationer och förutsättningar samtidigt som det ska finnas en tydlig stringens, ibland på gränsen till rigiditet.”

Förträffen, en helg i oktober, var sprängfylld med information om lägret, rundresan och vad som skulle hända innan vi lämnade Sverige tillsammans med vår avdelning. Och framför allt fick vi träffa våra blivande avdelningsledarkollegor. Nu började det hända grejer! Vår första gemensamma utmaning blev att hitta helger där vi alla hade en lucka i kalendern. Under tiden fram till sommaren i år lyckades vi både träffas i ledarteamet 3 gånger samt ha 2 avdelningsförträffar, båda från fredag till söndag samt ytterligare en träff med alla svenska avdelningsledare.

Till slut var det så dags, det stora äventyret i landet långt bort i öst. Den 18:e juli samlades vi på Arlanda för att ta farväl av Sverige och våra familjer. Självklart med viss nervositet men också trygghet i alla timmar och helger av förberedelser. För att komma till Japan flög vi först till Bangkok och därifrån vidare till Tokyo, totalt ca 16 h i luften. 

Hur är det då att resa med en grupp på 40 personer? Ja, vad ska man säga. Min upplevelse från vår sommar i Japan är att det är bra att vara förberedd men viktigare att kunna lära snabbt och dra nytta av sina erfarenheter. På sätt och vis sammanfattar det ledarrollen, eller som Fredrik sa en gång under resan: ”Ständig övning i anpassning till nya situationer och förutsättningar samtidigt som det ska finnas en tydlig stringens, ibland på gränsen till rigiditet.”

Om det inte vore för scouterna skulle det suga att vara ledare.

Tyvärr är det ju relativt få förunnat att få semestra i Japan som avdelningsledare för en avdelning med 36 svenska scouter, eller kanske är semestra ett illa valt ord? Jag tänker bland annat på den logistiska utmaning det är att hitta mat till en så stor grupp i ett land där menyerna sällan är på engelska och maten ofta kategoriseras som märklig. Sannolikt är det också så att få semesterfirare kommer på sig själva med att mitt i natten (tänk runt kl. 01) tillsammans med 3 ganska främmande människor, i ett främmande land, med en hemsida för främmande tåg, försöka göra om planeringen för morgondagen till något som blir någotsånär intressant – allt utifrån dagsfärska förutsättningar som inte gått att förutspå. Nej, vet ni vad, vi stryker det där med semester helt.

Då kommer snart frågan som alla nyfiket vill höra svaret på: Var det värt det? Värt 4 veckor av sommaren och en ordentlig summa pengar, värt att i perioder lägga skola, arbete och vardagsliv åt sidan?

Att åka som avdelningsledare på en världsscoutjamboree är sannolikt bland den mest intensiva, utvecklande och krävande ledarskapsfortbildningen du kan utsätta dig för som scoutledare. Under knappt en månad har vi haft jour så gott som dygnet runt. Samtidigt är det just det här som är så fantastiskt, så länge du har inställningen och i alla fall nästan orken som krävs kommer den personliga utvecklingen och de nya erfarenheterna vida överglänsa alla uppoffringar. Vissa dagar är det självklart tyngre, som när vi bara fått 4 timmars sömn men ändå ska vara lika goda ledare, eller när värmen på lägerplatsen slog till med full kraft –  trots resorb och mängder av vatten. Andra dagar är det så fantastiskt att vara ledare att det är svårt att veta vart man ska ta vägen. Själv minns jag gärna eftermiddagen då våra scouter träffade ett par japanska skolflickor (läs om det här!). Som ledare hade jag inte någon särskilt stor roll i det hela men att bara få vara med om ett sådant möte, som kom att betyda så mycket för scouternas hela upplevelse – det är oslagbart!

Älska utmaningen!

Japanresan och Jamboreen har också berikat oss med nya perspektiv på tillvaron: “Ja!!! Idag får vi åka buss i fyra timmar på vår utflykt!” och “Hörni, varmvattnet är slut! Skynda er att duscha!” är autentiska citat. Den obönhörliga värmen ställde mycket på huvudet och jakten på svalka blev en del av vardagen. Man sover gott på bussar med AC efter en kvav natt och sällan har vi blivit så lyckliga över att få göra en utflykt till en kalkstensgrotta. Grottan var fascinerande, men först och främst njöt vi av en timmes vandring i 17 graders svalka. Lägerlivet ställde även andra krav: “Åh, imorgon får jag en timmes sovmorgon  – ända till tjugo över fem!” som Fredrik konstaterade en av lägerkvällarna. När drygt 30 000 scouter ska ha frukost före dagens programverksamhet kan det bli en del tidiga morgnar.

Vi har också kommit att älska den svenska frikostigheten med offentliga sopkorgar, efter att ha burit tomma petflaskor, plastförpackningar och annat skräp kilometervis, ibland hela dagar ända tills vi var tillbaka på lägerplatsen eller hotellet. Bristen på papperskorgar ledde till oanade glädjeämnen som när jag lyckligt utbrast: “Ja, jag fick en plastpåse!”. Den dagen kunde jag lägga skräpet i min ryggsäck utan att smutsa ned den. Så om ni ser någon som med en tacksamhetens tår i ögat andäktigt lägger skräp i en sopkorg på stan kan det mycket väl vara en nyss hemkommen Japanresenär.

Tack!

Vissa vill säkert veta vad som varit häftigast, roligast eller mest spännande. Till er måste jag säga att det inte går att välja ut ett moment eller en del i en sådan här resa som är någotdera – hela resan VAR alla dessa superlativ!

Till alla er föräldrar som valde att släppa iväg era scouter på detta stora äventyr vill vi säga – stort tack! Till alla er scouter vill vi säga samma sak – stort tack! Tack eftersom att annars hade inte vi fått följa med. Tack för att vi fått vara med och se när ni träffat nya vänner från hela världen. Tack för att ni, såsom vi försökt göra, mött utmaningar med ofta glatt humör och alltid viljan att lyckas och kämpa. Tack, slutligen, för att ni lät oss vara era ledare.

 

/ Daniel, tillsammans med Fredrik, Rickard och Tove

 

Det här inlägget postades i De fyra årstiderna av defyraarstiderna. Bokmärk permalänken.

3 reaktion på “Det ljuva ledarlivet

  1. Jag har ju hört min scout berätta om resan, och som ledare själv kände jag att det måste ju finnas en ledarversion av denna resa…
    Har läst den nu, och känner mig rörd och tacksam, för att ni fixade detta för – och tillsammsns med – våra ungdomar!
    Kan inte formulera ett tillräckligt stort TACK…
    Det närmaste är väl Hjältedåd!

    Stort tack från Mona (och Kristin)

  2. STORT, STORT TACK Fredrik, Daniel, Tove och Richard. Ni är fantastiska ledare. Tack också för en fin resumé och krönika. För att citera Olle ‘Resan var full pott 10 av 10′.

  3. Daniel, du är en fantastisk skribent! Tack alla ni underbara ledare för allt engagemang och all stöttning under resan! På hemmaplan lovordas hela äventyret och sonen har konstaterat att det är svårt att återgå till den vardag som fanns före Jamboreet. ” Resan har förändrat mig – jag har en helt annan syn på allting nu och jag har vuxit som människa” . Det saknas ord för att beskriva den tacksamhet jag som förälder känner för alla dem som gjorde lägret möjligt och för alla de lärorika möten sonen har fått uppleva.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>