En dag med Tomo!

IMG_5225-0.jpg

Minns ni Tomo? Tjejen från Japan som tidigare skickat ett videoklipp till vår avdelning. Om inte får ni gärna titta in på de4a-japan.scout.se/japankontakt

Det hör inte till vanligheterna att jag delar med mig av mina dagboksanteckningar, men för att få dela med mig av den här dagen (27/7-2015) gör jag ett undantag :)

När jag börjar skriva det här sitter jag på tåget hem från Shin-Osaka, bredvid en härlig nyfiken och pratglad äldre japansk dam. Det har varit en fantastisk dag, men låt oss ta det från början. 

Jag vaknade i tid och gick upp för frukost på Nagahama Royal Hotel. Efter en stund konstaterade vi att ett av tjejrummen inte vaknat. Jag tog på mig att väcka dem. Jag gick dit, knackade och bankade hårt fem gånger. Lotta kom och öppnade, då sa jag: ”God morgon! 40 minuter sena till frukosten. Åtgärda!” Haha, det var lite kul. Och bra fart blev det på tjejerna också, de var nere vid frukosten på knappt tio minuter!

Efter att ha gått tidigare från hotellet för handla i stängda affärer åkte jag med avdelningen till Kyoto via Maibara. När vi klev av i Kyoto kom en av våra scouter fram till mig och sa att han glömt sin ryggsäck på tåget som nu åkt vidare. Jag tänkte att vi är i Japan = ingen fara och sa att det är lugnt, luttrad efter Ignite 2013 (se förtydligande nedan). 

Idag hade jag stämt träff med Tomo! Helt sjukt kul att få träffa henne idag, efter flera år! Tyvärr fick vi spendera de första timmarna med att leta efter den förlorade ryggsäcken, fixa kartor och reka restaurang. Men vi gjorde det ju tillsammans i alla fall :) 

Efter rekandet kom vi ut ur Aeon Mall och då sa jag att jag ville åka till Nijo Castle så vi hoppade in i taxin som just då stannade framför oss. Taxichauffören var en sköning som berättade för Tomo om hur gamla tempel byggdes och önskade mig en fin tid i Japan på engelska. 

Väl vid templet såg biljettvakterna min svenska halsduk och gav först mig och sedan även Tomo fritt inträde! Att få komma in i slottet och gå på näktergalsgolvet som jag läst flera böcker om var så coolt och mäktigt! Det var också en galet varm dag i Kyoto så under promenaden i den varma slottsparken svettades vi massor. 

När klockan närmade sig 15 tog vi tunnelbanan för att möta upp resten av avdelningen igen. Efter lite strul med kartläsningen hittade vi dem till slut. När vi kom dit presenterade jag Tomo för scouterna. Det var så kul att se hur väl de kom överens och att de tog kontakt och pratade hela tiden! Det visade sig även att fyra scouter gått lite vilse, men som sagt, luttrad efter Ignite 2013.  

  
När vi ledare pratat ihop oss tog vi oss till tunnelbanan. Rickard stannade kvar för att vänta på de vilse scouterna, dessvärre så även våra tagbiljetter. Tur för oss att vår scout Johan snabbt kunde springa tillbaka och hämta dem! Jag och Tomo tog med oss en grupp till bambuskogen vid Arashiyama. Den var inte särskilt stor men fin, och så träffade vi både danska och japanska scouter. 

På Kyoto station samlades hela vår trötta avdelning, även scouterna som tidigare gått vilse(!), för att gå och äta middag tillsammans. Efter att ha stått och pratat och skrattat med våra scouter gick vi till en restaurangvåning. Tyvärr fanns det inte plats för oss alla så jag, Tomo och Rickard tog med oss 19 scouter till food-courten jag och Tomo rekat. På vägen dit småsprang vi nästan men hela tiden i formation trots att jag som gick först bytte mellan 4, 2 och 1 led beroende på var vi gick. Vi har sannolikt Sveriges bästa scouter i vår avdelning. 

Jag åt på en italiensk restaurang. Efter en vecka av nudlar, sushi och ramen kändes det skönt. För att Tomo skulle förstå vad vi fyra svenskar runt bordet sa, pratade vi engelska – så coolt att vi har den möjligheten. 

  

Efter att vi ”marscherat” tillbaka till stationen och Tomo motvilligt sagt hejdå till scouterna gick jag med henne till tåget mot Shin-Osaka, dags att hämta ryggsäcken. På tåget inser Tomo att jag bara kommer ha 12 minuter på mig för att hämta ryggsäcken innan sista tåget hem går, näst intill omöjligt! Innan vi kommer fram överlämnar jag den enorma påse lakrits jag tagit med till henne från Sverige, hon blev jätteglad 😀 

När vi kommer fram till Osaka rusar vi upp från perrongen och snabbt till biljettköpen. Där får vi hjälp och lotsas på språng till vakternas kontor. Väl där ser det kört ut, väskan finns inte. Tomo ringer tillbaka till kontakten hon haft under dagen. Det visar sig att väskan finns i ett rum 50 meter bort. Vi rusar dit, hoppar över biljettspärrarna och träffar nya vakter som snabbt förstår tidspressen och skyndar sig enormt, TACK Japan! Till sist håller jag i ryggsäcken och vi springer ned på min perrong. Tomo berättar som i  förbigående att både pass och mobiltelefon finns kvar i väskan. Allt känns ännu bättre. Vi kramas farväl för den här gången och jag ler med hela kroppen av tacksamhet för min vän och allt hon har hjälpt oss med under dagen. 

Tåget från Shin-Osaka till Nagahama, med byte i Maibara, tar ca 1,5 h. Jag står upp till en början men sätter mig sedan som sagt bredvid den äldre damen. Jag berättar direkt att jag kommer från Sverige och vi har ett sporadiskt men hjärtligt samtal om scouting och namn utan att förstå knappt ett ord av vad den andre säger. Paret som sitter mitt emot deltar också efter en stund och sedan pratar bara de tre. Jag ler lite åt att jag förmodligen skapat ett möte mellan dem som annars inte hänt. 

Ca 40 minuter in på resan överräcker damen en spontan gåva till kvinnan i paret som blir väldigt glad. Därefter vänder hon sig till mig och håller fram sin vackra solfjäder. Jag blir såklart jätteglad och ber henne genast signera den. Sedan pratar vi vidare, bland annat  pratar de om lag de håller på och artister de gillar. I ögonvrån ser jag hur mannen på andra sidan mittgången tar ned sin väska och packar upp. Helt lösligt räcker även han fram en gåva!! En tröja från samma baseball-lag som damen berättat att hon håller på, Hansing Tigers. Jag tror jag smäller av. 

  

När alla utom paret mittemot går av tackar jag och bockar djupt. Sedan pratar vi vidare, om Zlatan, flygtiderna och svensk geografi. När Maibara är nära föreslår jag en groupie. Precis innan vi går av säger mannen, som inte kan så bra engelska, ”We wish you the best of luck”, översatt med Google. Så fint! Jag önskar det tillbaka till dem och går strålande som en sol till nästa tåg och vidare hem till hotellet.  

  

/ Daniel, ledare De 4 Å


Förtydligande Ignite 2013

2013 åkte jag till London för att tillsammans med FA-scouter från hela världen fira vårt internationella hundraårsjubileum. Jag tillsammans medan en kompis var huvudansvariga för den svenska deltagargruppen. På vägen dit, i Amsterdam gick först 4 scouter vilse och precis innan vi skulle åka vidare mot färjan blev en annan av scouterna bestulen på sitt pass. Men allt gick bra och hela gruppen kom med färjan som planerat. 

Det här inlägget postades i De fyra årstiderna av defyraarstiderna. Bokmärk permalänken.

4 reaktion på “En dag med Tomo!

  1. Jättebra bloggande och spännande att följa er på distans.
    Snart får vi förhoppningsvis se hur det ser ur på självaste Jamboereen.
    Daniel – du måste visa Morris tröjan du fick!

  2. Tack Daniel. Vad roligt att få ta del av detta.
    Vilka fina bilder. Kul att se hela gänget på gruppbilden
    Ni ser ut att ha det bra och får vara med om spännande upplevelser. Ha det fint alla. Hälsar Valter, Eva & Axel

  3. Vilken fantastisk berättelse Daniel, så fint att höra om Tomo & hela dagens upplevelser.
    Fick en magkänsla att det kan ha varit min sons ryggsäck!?Puh!att ni fick tillbaka den.
    Önskar er en fortsatt fin vistelse i Japan & att ni alla mår & har det bra eftersom man inget hör från sitt barn…Inga brev är goda brev:)
    Hälsar Åsa, Fabians mamma

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>