Japansk lekstuga

IMG_5353.JPG

Igår, tredje dagen på Jamboreen (OBS: 31 juli) så hade vi programpunkten ”community”. Det innebar att vi skulle åka iväg från själva lägerplatsen för att besöka olika platser utanför. Detta medförde då att vi var tvungna att åka ganska tidigt på morgonen. De fyra olika patrullerna åkte till olika ställen, vilket gjorde att vi åkte olika tider. Min patrull gick från vår lägerplats den angenäma tiden 07:00. Dock fick inte vi den bästa tiden, det var en annan patrull som fick äran att åka 06:30. Jag bör också nämna att frukostpatrullen fick den angenäma uppgiften att gå upp 04:30 för att hinna göra frukost i tid. 

Gårdagen började alltså med väckning kl 06:00 för min del, och sedan var det dags för att trycka i sig en hastig frukost. Frukosten bestod av bröd, en liten förpackning yoghurt, flingor och bacon. Som glutenintolerant kunde jag inte äta varken flingorna eller brödet. Specialmaten här på lägret är lite som ett lotteri, ibland får man specialmaten, och ibland får man den inte. Igår var en av de dagarna som jag inte fick den, vilket innebar att min frukost bestod av två baconstrimlor och ungefär en deciliter yoghurt. 

Efter att ha ätit en kraftgivande frukost och packat med oss vår lunch begav vi oss till den enorma parkeringen där vår buss väntade. Vår buss hette C-13-04, vilket gör det lätt att tro att den stod i sektion C på parkeringsplatsen bland alla andra C-bussar. Det gjorde den inte, utan den stod i sektion D och lurade. Det upptäckte vi efter att sprungit runt på parkeringen bland alla avgaser i någon kvart eller så. När vi slutligen hittade vår buss fick vi inte gå på den utan stå och vänta utanför utan märkbar anledning. Till slut fick vi gå in i bussen där vi tacksamt välkomnade luftkonditioneringen. Trots att alla satt på bussen stod den stilla i 45 minuter innan avfärden. Vi förstod inte varför, men de flesta somnade rätt snabbt på grund av den tidiga timmen. Vi hade tydligen tur med våra lugna medresenärer, en annan patrull hade hamnat mitt bland en hög sjungande italienare vilket omöjliggjorde eventuella tupplurer. 

 Efter ungefär en och en halv timme på en sval buss var vi framme och det var dags att gå ut i värmen igen. Vi hade kommit fram till någon slags skola där vi blev ombedda att ta av oss skorna. Därefter föste de in oss i ett litet rum som luktade mögelost. Där fick vi lappar med flaggan från det land man var ifrån på som man skulle skriva sitt namn på och sedan klistra fast på framsidan av tröjan. Utstyrseln avslutades med en orange kimonoliknande rock.  

  
 Vi fördes sedan till en gymnastiksal och ställdes på led utanför dörren. Eftersom att jag var först kunde jag se att gymnastiksalen innehöll en massa japanska barn i tioårsåldern som stod i perfekta led iklädda likadana rockar och namnlappar som vi. Jag misstänkte ganska snabbt att det skulle röra sig om någon slags uppvisning där vi skulle vara publik. När vi sedan traskade in i gymnastiksalen, på led, började de till min förvirring applådera. Detta fick mig att tro att vi scouter skulle ha en uppvisning, och det hade jag iallafall inte jag tränat inför. Någon uppvisning var det dock inte tal om, utan efter en massa förklaringar på japanska blev man tilldelad två japanska skolbarn var. Dessa presenterade sig på engelska, men det var uppenbart att de var de enda fraserna de kunde på engelska då de var oförmögna att svara på andra frågor. Barnen drog med oss till olika ställen där vi ställdes i ringar. Plötsligt slog de på musik och alla började dansa någon slags japansk ringdans som jag självfallet inte kunde. Som tur var fanns en trevlig kimonoklädd dam i mitten av ringen som visade hur man gjorde. Efter dansen skulle vi vika våra rockar vi blivit tilldelade. Jag gjorde uppenbarligen fel då mina barn fnittrade en hel del. Sedan lekte vi en massa olika japanska lekar med barnen som jag inte var särskilt bra på, men det gav bara barnen fler tillfällen att skratta. Efter lekarna sa vi hejdå till barnen och de gav oss varsin solfjäder som de hade ritat på samt någon slags orgamigrunka.

Sedan var det dags för lunchen som bestod utav bröd, banan, chips och kattmat. Jag fick då alltså äta banan, chips och kattmat till lunch. Efter lunchen och efter att ha skickligt undvikit att få schweizarnas kattmat kastad över oss var det dags för nästa bussresa. Den var 10 minuter lång och i beskrivningen stod det att vi skulle åka till ett shoppingcentrum och till vår förbryllning se på en ”Grass exhabilition”. Visserligen kom vi fram till ett shoppingcentrum, men vi skulle inte se på någon gräsutställning. De hade nämligen stavat fel i beskrivningen och det skulle egentligen stå ”glass exhabilition”. Förtretligt minst sagt, jag hade varit mycket spänd på denna gräsutställning. När man hade kollat klart på den här glasutställningen fick man spendera resterande tid med att kolla i affärerna om man ville. Jag tog tillfället i akt och införskaffade mig en dödsläcker solhatt med ananaser på. Sedan var det bara att skynda tillbaka till bussen där vi belåtna visade upp våra inköp.

Därefter följde en kort bussresa till ett ställe där de gjorde allt man kan tänka sig i glas. Där fick vi till vår förtjusning göra egna geléljus med glassand och glasprydnader i botten. Jag, som studerandes av marinbiologi fann det uppenbart att detta skulle bli en havsbotten och grabbade kvickt åt mig en glassköldpadda och började forma en havsbotten. När jag var klar upptäckte jag att detta inte var uppenbart för alla då Olli hade gjort en bambuskog.

   
    
 Sedan fick vi se när någon blåste glas. Han brydde sig inte särskilt mycket om att glaset droppade ned på golvet eller att ha handskar på sig. Efter det var det dags för hemfärd och samtliga i patrullen var på mycket gott humör. Sinclair passade till exempel på att berätta historier om djur. När vi kom tillbaka förstod jag snabbt att jag hade gjort ett vist shoppingbeslut angående min solhatt då jag fick flera komplimanger samt ett erbjudande om byte av min min hatt mot inte en, men två halsdukar. När hela avdelningen samlades berättade alla vad de hade gjort och det verkade som alla hade haft roligt. Efter det åt vi middag tillsammans och beskådade den vackra solnedgången.
// Lotta 

  

Det här inlägget postades i De fyra årstiderna av defyraarstiderna. Bokmärk permalänken.

4 reaktion på “Japansk lekstuga

  1. Tack för roligt och innehållsrikt blogginlägg. Jättekul att läsa. Hoppas att ni har det bra trots sparsmakad mat, utflyktsförvirring och viss värme.
    Hälsningar och kramar till er alla och Olle
    Från Eva, Valter & Axel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>