Perrongen som blev vårt hem

IMG_0997.JPG

Gårdagen började med ännu en näringsrik frukost på hotellet. Enda skillnaden var att de hade möblerat om i matsalen, vilket förändrade kösystemet radikalt. Mycket förvirrande. Eftersom vi skulle byta boplats bar alla ned sina ryggsäckar i lobbyn där de blev övertäckta med ett skyddande nät medans vi var borta. Vi skulle alltså komma tillbaka senare och plocka på oss våra packningar igen. Efter det tog vi återigen tunnelbanan utan tunnel till ett ställe där en frihetsgudinna stod. OBS! Det var inte den riktiga frihetsgudinnan, och det förstod jag snabbt eftersom jag har sett den riktiga, och den stod i New York. På plats fick vi göra vad vi ville, men ledarna rekommenderade tre saker: att kolla på den falska frihetsgudinnan, åka pariserhjul eller gå in i ett stor hus med en stor glänsande boll på. Jag och mitt squad var mest sugna på att utforska den stora glänsande bollen, så vi traskade dit. Dock var det en smula otydligt hur det egentligen var tänkt att man skulle ta sig upp dit. I och utanför huset var det fullt av små kiosker där man kunde köpa biljetter. Frågan var dock vad biljetterna var till för. Vi bestämde oss i vår förvirring att fråga den snälla damen i turistinformationen. Problemet var att hon inte kunde engelska, vilket vi fann besynnerligt med tanke på hennes yrke. Vi chansade och tog en rulltrappa upp en våning och köpte biljetter där. Till slut kom vi upp i bollen där det var fullt av spel i olika slag. Vi fastnade snabbt för fotoautomaten och spenderade vår tid i den.  

När vi kom tillbaka till samlingen fann vi att några av våra medscouter dröp av svett. Det hade besökt pariserhjulet, men eftersom det låg ungefär en kilometer bort hade de varit tvungna att springa i den japanska sommarhettan för att hinna på den timme vi hade blivit tillfördelade. Härligt. Efter det tog vi oss tillbaka till hotellet och tog våra väskor som var helt orörda tack vare det skyddande nätet som hade täckt dem. Sedan var det dags för lunch. Jag åt sushi på ett ställe där en japansk kvinna var snäll nog att berätta hur jag gjorde fel när jag åt den. Många andra åt nudlar på ett annat ställe. Där slörpande de i maten tills servitrisen fick ett fnissanfall.

Sedan var det dags för den oanat långa färden mot det nya stället. Först tog vi ett tåg. Sedan bytte vi tåg. Sedan bytte vi tåg igen. Sedan steg vi av tåget och upptäckte till vår förundran att vi befann oss i någon slags djungel bland berg. Där satt vi på perrongen och väntade. Man kan lätt tro att det är tråkigt att sitta på marken på en perrong mitt ute i ingenstans. Det är det. Vi höll dock humöret uppe med hjälp av utmärkt musik och trevligt sällskap. Till slut fick vi veta av ledarna att det inte fanns någon mat på stället vi skulle till, vilket betydde att vi skulle behöva införskaffa oss mat på hålan vi befann oss i om vi ville ha middag överhuvudtaget. Och det ville jag, så vi traskade in i byns 7eleven och rensade det knapra utbudet som fanns. Sedan var det bara att slå sig ner på perrongen som numera började kännas som hemma och förtära våra införskaffningar. Återigen var inte alla helt tillfreds med sina matval.
Till slut kom tåget som skulle föra oss till rätt plats och det var numera mörkt. Tågresan var lång och flera tog tillfället i akt och utforskade tågets tupplursmöjligheter. Såsmåningom anlände tåget till en till synes ännu minre håla än vi tidigare hade lämnat. När vi närmade oss stället som hette Hikawa camp-jo vid halv tiotiden möttes vi av ljuvlig scoutsång. Stället var tydligen fulsmockat med svenska scouter, av vilka några höll lägerbål. Stället bestod av lite olika stugor som till vårt förtret saknade ac. Det fanns två duschar vilket gjorde att de flesta antingen gick och lade sig eller ställde sig i den timmeslånga dushkön. I dushkön hade man förmånen att lära känna scouter från andra avdelningar. Den natten sov alla mer eller mindre gott till det vackra ljudet av den forsande floden som ringlade sig förbi precis bredvid.

//Lotta, deltagare De4Å

  

Det här inlägget postades i De fyra årstiderna av defyraarstiderna. Bokmärk permalänken.

En reaktion på “Perrongen som blev vårt hem

  1. Jag tycker det är fantastiskt kul att läsa bloggen, har barn i annan avdelning och jag hoppas de har lika kul som ni. Och till dig som skrev: fantastiskt rolig läsning, både jag och min man skrattade högt flera gånger,vilket gjorde att folk rund omkring tittade lite konstigt. Du har en verklig talang. Ha så kul och fortsätt att blogga så vi här hemma också får vara med .

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>