Sagan om patrull blå på fiskmarknaden – 23 juli

IMG_9276.JPG

Det var en gång en mulen dag i juli. Norrsken var som vanligt uppe i gryningen och redo att dra ut på farliga äventyr. Trots att de flesta var utmattade efter en dålig natts sömn gladdes de åt det osoliga vädret. Fisk osar nämligen en hemsk odör i stekande sol och denna morgon skulle de bege sig till en fiskmarknad.
Efter den långa vandringen var de till slut framme och en patrulledarsamling hölls. Medan ledarna viskade lyriskt i patrulledarnas öron stod de andra förvirrade och i vägen vid cyklar med stora pakethållre. Väl återförenade med PL började äventyret på fiskmarknaden. Köksknivar ätpinnar köptes och efter att ha träffat på entusiastiska scouter från Brasilien och smakande av små små fiskar samt torkad bläckfisk började den stora utmaningen; jakten efter glutenfri och vegetarisk lunch. Efter tre glassar, femtielva svordomar och två brutna ben (inga mänskliga) fick vi till slut tag på något som skulle kunna tolkas som mat. 

Men tiden för att förtära denna ”mat” var inte inne än. Först skulle vi återförenas med de andra färgerna i norrsken och fortsätta den eviga vandringen till den kungliga parken. Det var lång väg att vandra men till slut var Gunnar, Tokyoveteranen funnen och vi anlände till parken. När fiskarna, porten och sköldpaddan fotats släpade vi oss hungriga in i parken. Redo att äta vår mat, som vid det här laget var väldigt lockande. I den centrala delen av parken möttes vi av ett öronbedövande skri från träden. De fantastiska cirkadorna syntes inte till men visade ändå sin närvaro tydligt med sitt mindre charmerande oljud. I Denna fantastiskt ofridfulla park parkerade vi oss för att förtära vår föda. 

Till glutenallergikern hade vi hittat sushi och ris, så hon var hyfsat nöjd. För de andra var det lite värre. Vegetarisk mat är inte lätt att hitta i japan, men på en fiskmarknad var det helt omöjligt. Därför fick hon leva på en efterrätt gjord på ägg och honung. De övriga i patrullen hade hittat fiskbiffar av något slag och det diskuterades länge om vad som var mest motbjudande; slemmig honungsomelett eller kalla fisk och bläckfiskbiffar. Till slut var den mesta maten itvingad efter många kväljningar och vi gick runt i parken och fotade till ljudet av de fantastiska cirkadorna. 

Slut. 

Från patrull blå(Fredrik, Oskar, Viktor, Anna, Ellen, Jasmina, Malte, Julius, Filippa) 

   
   

   
    
    
    
 

Det här inlägget postades i Norrsken av dianahallberg. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>