Senaste veckan

Tokyo är en fruktansvärt stor stad.
Tågen som man tar lite varstans går och går och går. 

Vår Tokyo-upplevelse har maxats till 100%.

Besöket på Tokyo Metropolitan Gov. Buildings utsiktsvåningen följdes av tropiskt hällregn och åskstorm i Schibuya, då nästan alla införskaffade sig billiga paraplyer. Många investerade nog i en glass eller en kopp kaffe medan andra arbetade för att få lite mer förståelse för lokalbefolkningens vanor och seder, exempelvis genom att införskaffa och bära munskydd.

På Miraikan, Tokyos Tekniska Museum, fick vi följande dag se Japans teknologiska stolthet: Asimo, en robot tänkt att vara människan till hjälp och som har många mänskliga drag i form av rörelseförmåga.

Att fortsätta dagen i tekniken och elektronikens tecken verkade självklart så vi tog tåget ut till Akihabara, elektronik Mekka, där mobilladdare, polaroidkameror och andra nödvändiga elektronikprylar köptes in.

På denna plats ligger också Tokyo Anime Center så många fans av den japanska konstarten besökte stället.
Folksamlingarna är enorma och fyrverkeripjäserna på pråmarna ute i floden dånar. Runt oss står festklädda japaner i tusental och väntar tålmodigt på sin tur att gå över bron där den mäktiga pyroteknik föreställningen syns som bäst.

Vi skuffas sakta framåt av folkmassan och sveps med i känsla av uppsluppen festglädje.

 Så till slut får vi stiga ut på bron och faktiskt se det vi har hört pågå den senaste timmen. Det var mäktigt, men ännu mäktigare var känsla man fick av att vara del av denna enorma folksamling med samma mål och önskan.

Vägen hem var lång och mycket dricka gick åt, alla som var med var uppfyllda av upplevelsen och glada att de följt med.

På hotellet slappnade vissa av i Onsen-badet medan andra lät sängen kalla på momangen.
Henrik Morrison
Kall Deg

Det här inlägget postades i Okategoriserade av fikawsj2015. Bokmärk permalänken.

En reaktion på “Senaste veckan

  1. Du skriver så målande – tack för det. Känns nästan som man är närvarande… Övergångsstället i Shibuya var inte så känt när jag knatade över det för 26 år sedan, men mycket folk var det redan då!! Låter maffigt med känslan av delaktighet i den stora folksamlingen – gissar att det gick ganska lugnt till väga? Japanerna verkar vara lugna även när det är trångt, stressigt eller mycket folk. Undrar vad det godaste är som du har smakat hittills av japansk mat…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>